Det var med lite annorlunda förutsättningar ett 25-tal TFF:are åkte upp till Kalmar 8 augusti, för första gången den här säsongen var TFF inne i en riktigt bra period och hade tre raka vinster i serien.

Men TFF brukar ha svårt på Fredriksskans, och därför var många i den otroligt kompakta bussen oroliga på vägen upp. Stora och viktiga frågor diskuterades, skulle den fina sviten brytas? Var skadeläget i laget förbättrat? Vem av spelarna ska ta av sig tröjan? Är Kalmar-Köörven lika smaklös som vanligt? Lever Fredriksskans livs levande klappmaskin än?
Debatten tog på krafterna och vi var tvungna att stanna till i Norje för att fylla på krafterna hos Mr. Mack. Här fick vi höra en hemsk historia om hur vår busschaufför hade kört supportrar från ”det laget” till deras match i Örebro dagen innan. Efter försoning och ett löfte om att vi var bättre supportrar kunde vi fortsätta och till sist var vi framme.

Det syntes lika mycket i Kalmar att det var match som i Trelleborg när vi har hemmamatch, det var inte karnevalstämning precis. Vi gjorde ändå vårt bästa för att visa invånarna att TFF var i stan. Det beprövade halsduk-mot-bussfönster-tricket utfördes och var uppskattat (tror vi), inte minst när spelarbussen kördes om.
Vi lyckades lokalisera en öppen restaurang och ett kort besök på BistroBar (låt inte namnet lura er) senare var det avfärd mot arenan. Här har KFF ”lyckats” riktigt bra med lösningen att bortasupportrarna måste gå runt arenan för att köpa biljett i en lucka (bredvid alla andra besökare) och sedan tillbaka till ”vår” ingång. Dessutom tillkom en förköpsavgift (det var ju trots allt 15 min till matchen började) på köpet.

Kalmar bjöd precis som förra året på muligt väder och spelet från TFF:s sida var ingen solskenshistoria heller. Ändå lyckades Drugge göra ett viktigt ledningsmål innan paus. Men det visade sig inte räcka till seger. Som ni vet om. Det var så nära och besvikelsen efter att ha förlorat på övertid (igen!) var stor.

Så vi sa adjö till Fredriksskans för sista gången. Nästa år spelar KFF på en ny arena och kanske kan TFF inleda en tradition där vi alltid vinner över Kalmar borta? Och förhoppningsvis får arenan bättre korv (och fler alternativ än smal kokt) samt bättre plats för bortafansen. Den livs levande klappmaskinen får dock gärna vara kvar.

Senast True Blues hade en organiserad bussresa till en bortamatch mot Elfsborg hette deras arena Ryavallen. I år låg matchen för första gången på många år på en helgdag vilket gjorde att rätt många hade anmält sig till resan. Så söndagen 25/4 kunde vi bege oss i väg med stor buss till Borås Arena.

Trots att TFF inte brukar ta poäng eller ännu mindre vinna mot Elfsborg borta var stämningen på topp när vi nådde Borås. Dagarna innan hade vi haft svårt att hitta ett bra ställe att ladda upp på innan matchen, men innan vi åkte fick vi ett tips från Andreas Drugge att Alléterassen nog skulle passa oss. Sagt och gjort, med gott om tid till matchen började och tomma magar att fylla så gick vi in. Pizzabagarens nervösa uttryck när en hel busslast hungriga TFF-fans äntrade restaurangen var obetalbar och han fick verkligen jobba för sin lön under den söndagseftermiddagen.

Klockan började närma sig 17.00 och matchstart. Med ett par förstärkningar på läktarplats från resenärer som tagit sig till arenan på egen hand så var vi till slut ett repektabelt antal TFF:are på plats. Av 7 175 betalande åskådare så hejade väl åtminstone 75 inte på hemmalaget runt om på arenan. Fortfarande inget hot mot hemmaklacken mittemot på andra kortsidan men ändå mer än vad vi lyckats med på senare år.

Efter några minuter händer det något borta vid andra målet, sen blir det tyst. Vad händer? Mål till TFF! Joakim Sjöhage ger det för dagen röda (finns det någon bra anledning till att spelarna har röda tröjor ibland på bortaplan när hemmalaget INTE har blåa tröjor? Nåja, det är väl en annan fråga) laget från Söderslätt. Ska det hända nu? Ska verkligen TFF vinna borta mot Elfsborg. Nej. Det blir inte i år heller. Elfsborgs två mål i första halvlek och två i andra gör att årets fjärde förlust är ett faktum.
Vi lyckades hålla humöret uppe under resan hem med att tänka på att nästa match blir det nog vinst på hemmaplan. Det var ju trots allt bara Åtvidaberg vi skulle möta…

Solen skiner på Vångavallen. Det är lördag förmiddag. TFF har just avverkat ett träningspass en vecka efter vårens sista allsvenska match mot Gais. Jag träffar en nyduschad Jonathan Asp utanför kansliet på södra läktarens andra våning.

Jag möter en spelare som för sju dagar sedan gav TFF ledningen i vårsäsongens sista match. Vilken kalasträff han fick. Och vilken viktig seger för ett sargat Trelleborgs FF. Jonathan Asp har stått för en väldigt bra vårsäsong. Han har överraskat de flesta. Inte ens han själv kan ha trott på det här inför säsongen.

– Nej, kanske inte att det skulle bli så många startmatcher. Man hade ambitioner om att kriga om en plats i matchtruppen för det första. Sen därefter visa att man är en bra fotbollsspelare om man får chansen på inhopp, säger Jonathan Asp.

Du har fått ny position som vänsterback.
– Jag tycker det känns intressant. Det är inte så jätteovant eftersom jag är kantspelare men det är klart det blir ett helt annat defensivt spel. Jag tycker jag kom in i det bra från början. Efter det har det bara rullat på. Jag lär mig nya saker hela tiden.

Asp har aldrig tidigare spelat ytterback innan han hoppade in på vänsterbacken i bortamatchen mot Djurgården den 12:e april. Han visade direkt stor vilja, tog för sig i spelet och var orädd.

Hur du känt dig hemma med det defensiva arbetet alla gånger?
– Kanske inte alla gånger om man säger så. Det var mest i början det var svårt med positionsspelet och att ställa offside. Jag fick bra hjälp av dem som spelade med mig och nu har man kommit in i det mer och mer.

– Nu när man kollar på fotbollsmatcher hemma så kanske man kollar på en ytterbacksposition istället för en yttermittältare som man gjorde innan.

Är det ytterback du vill satsa på nu?
– Just nu kvittar det egentligen. Så länge jag får spela är jag glad.

Har Tom sagt något?
– Nej, inte direkt så. Vi har haft några diskussioner om det och just nu ser han väl mig som ytterback eftersom det har gått så bra.

Hur ser du nu på att här är en del provspelare på plats nu?
– Det får man ta. Det är bara positivt med konkurrens och det sporrar en ännu mer att göra bättre ifrån sig.

Vad säger du om dina två mål som du har gjort?
– Första målet var ett halvt inlägg halvt skott på mål. En farlig boll mot bortre och den lyckades gå in hela vägen.

Turmål?
– Ja, man får väl säga det lite.

– Andra målet satt där den skulle om man säger så. Det var rätt gött att trycka dit den.

Trots bra prestationer under våren har Asp blivit petad efter bra insatser. Det var många som höjde på ögonbrynen när han fick sitta på bänken på Råsunda mot AIK trots en bra insats i matchen innan mot Mjällby – då han dessutom avgjorde matchen med ett långskott.

– Klart att jag var besviken. Jag gjorde en bra match och tyckte jag var en av de bättre på planen. Så jag vet inte. Jag ser ju ingen anledning till att jag inte skulle spela, men nu kanske Tom hade sin anledning och då får man acceptera det.

Jonathan Asp tränar kontinuerligt med A-truppen trots att han för tillfället bara sitter på ett lärlingskontrakt. I december förlängde han det då utgående lärlingskontraktet med ett år. 2010 skulle komma att bli hans sista chans att visa han är värd ett A-lagskontrakt med Trelleborgs FF. Jag frågar om han kände någon press inför säsongen.

– Press och press. Jag vet att jag har det i mig. Jag har vetat det innan också men har kanske inte fått ut det på det sättet. Sen är det klart jag visste att det var sista året på kontraktet och nu gällde det att ta chansen när man får den.

Hur ser du på din utveckling sen ifjol?
– Det känns annorlunda faktiskt. Det känns som att jag tar för mig mycket mer och inte viker ner mig. Jag visar att jag också är på planen och vill utrycka mig och visa mina fotbollsegenskaper. Det känns som att jag har förbättrat allting och fortsätter att göra det hela tiden.

Hur ser du på framtiden?
– Ja, vi får ju se. Nu kommer en oerhört viktig höst för oss. Nu måste vi ta en match i taget och verkligen hitta tillbaka till det spelet som vi hade förra året. Vi får hoppas på en sån höst som vi hade 2008.

– Det är upp till oss själva liksom. Det är vi som måste göra det och ingen annan. Vi måste verkligen ta tag i matcherna och visa att vi är ett bra fotbollslag.

Det känns som att du har goda chanser att få förlängt kontrakt?
– Ja, det känns så. Man har väl visat att man är värd en fortsättning.

Jonathan Asp bodde i Tygelsjö fram till han var sex år. Därefter flyttade han till Vellinge där han fortfarande bor kvar. Fotbollskarriären startade i IFK Klagshamn vid fem års ålder. Jonathan är född 1990 men började direkt spela med killarna ett år äldre, 89-gruppen, med farsan som tränare. När Jonathan var 13 år tog hans pappa över 89-gruppen i Kulladal och då hängde Jonathan med. Där spelade han fram till 15 års ålder och sedan blev det TFF

Varför blev det TFF?
– Jag var på sommarläger här, och likadant i Malmö och på några andra ställen. Men när man kom hit kändes det bra när man var här. Sen hade man fått höra att Trelleborg satsade på egna produkter och det var också en stor anledning.

Tycker du att man är bra på att satsa på egna produkter?
– Ja, det tycker jag ändå. Nu har det klart varit mycket skador så man har inte haft några andra alternativ. Men jag tycker det är viktigt att man fortsätter satsa på ungdomarna.

När Jonathan Asp kom till tipselitlaget i TFF var det en bra årgång som året innan kommit tvåa i SM. Laget innehöll spelare som Harris Berisha, Fisnik Shala, Mattias Andersson och Emir Rozajac. Asp började så småningom etablera sig och sedan sommaren 2008 har han tränat kontinuerligt med A-truppen.

Jag frågar Jonathan hur bra han varit genom de tidiga ungdomsåren. Stjärna i laget eller bara en i mängden?

– Man tog väl inte det så hyperseriöst. Det var roligt att komma dit och spela. Det var när man kom upp i tonåren och blev uttagen i Skåne-lagen som man insåg att man hade talang för fotbollen. Vill man komma någonstans så är det hårt arbete som gäller.

Hur viktigt har det varit att ta fotbollen seriöst och att inte festa och hela den här biten?
– Det är klart att man offrar en hel del. Men det har inte varit så svårt. Man har varit med polarna och när de har stuckit ut har man själv stuckit hem och sovit. Om man tänker efter är det ändå jag själv som har valt det här. Jag vill satsa på fotbollen fullt ut och se hur långt jag kan gå.

Jonathan Asp satsar numera 100 procent av sin tid på fotbollen. Tidigare jobbade han extra i en sportbutik i Malmö, men nu är det bara fotbollen som gäller. Eftersom han bor hemma har han inga problem att klara den ekonomiska biten. Han tjänar så han klarar sig.

– Det kändes som att det stod lite fel där i tidningen, säger han och syftar på Trelleborgs Allehandas artikel där de påstod att Asp tjänade 3-5000 kr i månaden.

Tjänar du mer än så?
– Kanske, säger han och skrattar till.

Du gör det alltså?
– Kanske.

Jag tolkar det som ett ja?
– Ja, gör du så, fortsätter han med ett leende på läpparna.

Hur är det att komma upp som lärling i A-truppen bland de äldre rutinerade spelarna?
– Jag tyckte det var bra stöttning från de äldre när man kom upp. En sån som Thylle bidrog alltid med positiv energi och ville stötta och hjälpa en. Det var jävligt skönt faktiskt. Även de andra spelarna var stöttande.

Är det lätt att de unga i laget hamnar lite för sig själva i omklädningsrummet och på resor o.s.v?
– Det är klart att det lätt blir så att man hänger mycket med de killarna som man spelat med i ungdomslagen och känner väl sedan tidigare. Men jag tycker ändå att man snackar och umgås med alla.

Om du ska beskriva dig själv som person?
– Jag är rätt lugn, ödmjuk och lite skämtsam.

Som spelare då?
– Snabb och rätt så teknisk. Bra en mot en offensivt har varit en styrka tidigare, men nu är det lite annorlunda som back. Bra speluppfattning, karaktär och inställning.

Har du någon dröm med karriären?
– Det är klart att man vill kunna försörja sig på fotbollen. Jag vill jobba stenhårt och se hur långt det räcker. Försöka komma så långt som möjligt.

Hur ser du på möjligheterna att komma med i U21-landslaget i framtiden?
Jag ser dem som positiva. Jag spelar kontinuerligt och det har gått bra.

Hur viktig var segern mot Gais?
– Den var nog oerhört viktig. Det var lite hängiga läppar och huvuden efter AIK och Örebro.

Har stämningen förändrats mycket i truppen efter den matchen?
– Ja, lite har det väl gjort. Det är lite mer leende miner nu på en hel del spelare. Istället för att buttra och hänga med huvudet för att vi har förlorat kan vi gå till vila med en positiv inställning och känna att vi har kontakt med lagen ovanför.

– Det har inte gått riktigt som planerat om man säger så. Klart att det har varit mycket skador och man kan skylla på det. Men vi har inte spelat jättebra och gjort det vi skulle göra. Vi har helt enkelt skapat för lite.

Varför har det blivit så?
– Det finns nog många anledningar. Det har helt enkelt låst sig i vårt spel och vi har inte fått ut det vi kan. Vi har inte kunnat prestera max. Man vill så mycket men det har låst sig.

Har du några avslutande ord att säga inför resterande halvan av säsongen både för dig själv och laget?
– Nu gäller det att jobba på här under sommaren och fortsätta visa att man är en man för startelvan. För lagets del gäller det att bygga upp det här självförtroendet som vi kanske har saknat under vårsäsongen. Vi ska visa alla andra att vi är ett mycket bättre lag än vad tabellen visar.

– Det är hårt jobb som gäller så ska vi fixa detta. Det ska vi fan ta mig göra.

————————————-
Text: Jacob Cronhag
Foto: Björn Sandberg

Vill du vara helt säker på plats så anmäler du dig, men du kan även chansa och komma till Övre imorgon. I nuläget verkar det inte som om alla platser kommer att gå åt.

———-

För er som tar er till matchen på egen hand så står vi på sektion I-K på ena kortsidan.